31 maj 2010

Boknytt



Nu kan man bevaka min bok på Adlibris. Mycket märklig känsla att se sitt eget namn där. Nu är det ju nästan på riktigt! I september blir det verkligen (eller snarare virkligen) på riktigt. Och inte nog med detta, nu finns boken även på Facebook.

Gilla!

Som ni ser har jag lagt till en ny funktion här: kryssa i rutan nedanför inlägget om du gillar det. Nu betyder ju inte det här att jag vill att ni ska sluta kommentera. Absolut inte – jag kommer fortfarande bli extra glad varje gång någon skriver nåt. Men du som inte orkar/hinner/vill kommentera kan nu ändå lämna ett litet avtryck. Men bara om du gillar det du ser förstås. Något ogilla-alternativ får ni inte :)

30 maj 2010

Sjörövarfabbe



Igår var vi sjörövare på förskolans 10-årsjubileum med Astrid Lindgren-tema. Här försöker jag och Ivar se farliga ut. Båda med smått urblekta mustascher frampå eftermiddagen, men Ivar har i alla fall förstärkt sin med lite choklad. Jag sydde väldigt enkla pirathattar efter ett mönster som jag hittade här. Bara att ta två filtbitar och sy ihop dem längs kanten (eller limma, som det står i mönstret). Jag sydde på ett guldband också. Och så limma på döskallar med textillim. Gör en provhatt av papper först, för att få till rätt storlek.

28 maj 2010

Mer Kina-shopping





Tofflorna köpte jag i den fina byn med trähusen. En del kvinnor satt och stickade och virkade sådana i olika mönster och sedan sydde de fast dem på gummisulor. Många av byns invånare promenerade omkring i dem. Kanske fick jag ett riktigt turistpris, 30 kronor, men hur skulle man kunna pruta på en sådan summa när det gäller något handgjort? Man skulle ju snarare vilja betala mer.

Lite virklänkar: Kaosmamman har virkat min bil och Lotte och Bobo har gjort robotar.

26 maj 2010

Finska, någon?




Ivars t-shirt, inköpt i Kina. Den stora frågan är bara: Vad står det? Möjligen undrar man också: Vad har de egentligen i glasen? Någon av mina bloggläsare måste väl kunna finska? Jag försökte rådfråga Google translate, men svaret var inte helt solklart. Jag kom fram till att bokstaven H i Thvoiksi kanske ska bytas mot A. Då blir översättningen såhär finemang: "Nu, när vi känner oss själva om hur de rop på hjälp! Kriser på samma gång! Ett, två… tre." Någon som har ett bättre förslag? Eller står det bara tok? Skål!

24 maj 2010

Att resa med barn i Kina



Före vår resa kollade jag lite på nätet efter information om att resa runt med barn i Kina, men hittade inte så mycket. Med facit i hand kan jag nu göra ett sådant inlägg själv och hoppas att det kan vara till lite hjälp för någon där ute.



Det allra största intrycket från resan med en 2-åring är den enorma uppmärksamhet man får överallt. Från den stund man sätter foten på kinesisk mark kommer man inte kunna gå ut offentligt utan att bli stirrad på från alla håll och vinklar. När vi för några år sedan reste i Kina utan barn blev vi också tittade och pekade på, men det var ingenting mot detta. Folk blir helt till sig över att se ett blont litet barn, kommer fram och gullar och petar. Och fotograferar. Ivar kommer nog finnas i tusen fotoalbum detta år, poserande tillsammans med en kines på de flesta av bilderna. I början är det mest kul, men efter några veckor längtar man efter att få gå ut på gatan som en anonym familj. Ivar var inte heller jätteförtjust över att behöva stå stilla och posera…



De första dagarna oroade jag mig lite över vad vi gett oss in på – det är så mycket intryck hela tiden; massor, massor med människor som pratar ett främmande språk, ljud överallt, aldrig tyst. Restaurangbesök två, tre gånger om dagen. Och allt att se på. Skulle Ivar få men för livet? Nej, det gick väldigt bra. Han verkar gilla att vara på resande fot, tåg och buss är kul. Likaså att komma till nya hotellrum och upptäcka alla lysknappar, skåp och specialintresset på resan; brandvarnare och sprinklers. Han sov gott överallt. Och eftersom han pratar väldigt bra, kan han också berätta lite vad han tänker på. Han hade full koll hela tiden på i vilken stad vi befann oss, "vi är i Dongguan!"

Några saker som kan vara bra att veta:
Barnvagn: Ta med hemifrån, det finns inget stort utbud i Kina, det är inte så vanligt med vagn där. En paraplyvagn är praktisk att stuva undan på fullsatta tåg etc. Bra med liggläge om barnet sover middag. Man måste bära vagnen i trappor då och då, så det är bra om den inte är för tung.
Äta: På restaurang beställer man in flera rätter som alla vid bordet delar på. Förhoppningsvis finns det åtminstone en rätt som faller barnet i smaken. Mycket är wokat och ris är så gott som obligatoriskt. Ofta finns bara en meny på kinesiska, så vi har haft mycket nytta av denna bok. Glöm för all del inte att ta med bestick, om inte ditt barn är väldigt fingerfärdigt med pinnarna. Ta även med kniv, så att du kan dela maten i mindre bitar och skala frukt.



Välling/mellanmål:
Ta med vällingpulver hemifrån. Vattenkokare finns på varenda rum, hur spartanskt det än är (kineser gillar te och nudelsoppor). Vi hade lite funderingar på om vi skulle sluta med välling före resan, men bestämde oss för att släpa med några paket. Och det var nog ganska bra, för det kan vara svårt att hitta några vettiga alternativ till kvällsmål. Och ibland kanske det tar ett tag innan man kommer ut och får frukost på morgonen. Då kan en flaska välling rädda situationen. I städer kan man i stora mataffärer få tag på yoghurt. Mjölk i små tetraförpackningar finns överallt. Kinesiskt bröd är alltid vitt, luftigt, gjort på bakpulver och smakar inget vidare alls. Smör och ost finns inte.
Tvätta: Tvättinrättningar är inte så vanliga, men på hotell/hostel brukar man alltid kunna få hjälp med det. Vi hade med kläder för 4-5 dagar. Ta med lite flytande tvättmedel, så kan du alltid skölja upp i handfatet om det krisar. Ta med ett snöre också, att knyta upp i rummet och hänga tvätt på. Här måste jag också dela med mig av mitt bästa torktips: Bred ut ditt våta plagg på en frottéhandduk, rulla ihop till en korv och vrid om innan du hänger upp plagget, så kommer det torka betydligt snabbare.
Blöjor och våtservetter: Finns att köpa på plats. Kinesiska barn går ofta utan blöja, de har bara en springa i byxorna där bak, så barnrumpor är en mycket vanlig syn på gatorna. Men blöjor går att köpa lite här och där också. Pampers är ett vanligt märke. På toaletter måste man oftast ha med eget toapapper.



Nappar: Ta med hemifrån och ta med reserv, för nappar är väldigt ovanliga i Kina.
Trafiksäkerhet: Nej. Barnstolar existerar inte och knappast bälten heller. Och var försiktig när du går över gatan. Att du har grön gubbe betyder inte att det inte kommer bilar brassande från alla möjliga håll och förväntar sig att du ska hålla dig ur vägen.
Boka rum: Om du planerar att dela säng med barnet och bokar via internet, fyll bara i antal vuxna och noll barn, annars kan det bli dyrare och du får en extra säng i onödan.

Fler foton från vår resa finns här i tidigare inlägg. Bilder från vår förra resa utan barn finns här. Är det något du undrar, skriv en kommentar så svarar jag efter förmåga.

22 maj 2010

Kina del 8 – Shanghai Expo













Efter ett par dagar i Hangzhou (där tog vi visst inte så mycket roliga bilder) var det dags för resans sista anhalt: Shanghai. Eftersom vi varit där förut brydde vi oss inte om att turista något i staden för övrigt, utan satsade bara på världsutställningen. Den är stor. På tre dagar hann vi se ganska mycket av den i alla fall och blev lite lagom mätta på det hela. Till många av de populäraste paviljongerna var det kö, vissa flera timmar långa, men det visade sig vara en riktig vinstlott att ha barnvagn med sig. Då fick man nämligen gå in genom VIP-ingången i många hus och bara glida förbi hela kön. Mycket lyxigt – det är ju inte varje dag man känner sig så VIP när man kommer med barnvagn i stora folksamlingar.

21 maj 2010

Kina del 7 – Sixi







Det är märkligt med de kinesiska turisterna. Alla samlas på samma ställen, flockas kring en sevärdhet, står på kö för att få fota varandra framför densamma, handlar souvenirer från någon av otalet försäljare som alla saluför samma prylar. Ibland kommer de i grupp tillsammans med en ledare med megafon (efter två rundresor i Kina har vi sett så många att vi myntat begreppet Megafon-kines). Det är ganska jobbigt på de här platserna. Men det finns också många, minst lika fina platser där man får vara helt ensam, så därför gillar jag deras flockbeteende ändå. På väg åter till byn efter att ha tittat på broar runt omkring (där inte en turist fanns i sikte), stannade vår chaufför och pekade att vi skulle gå in på en mindre väg. Efter en liten promenad kom vi fram till ett gammalt tempel där vi kunde gå omkring i tystnad, helt allena. Sånt är fint.

20 maj 2010

Kina del 6 – Taishun










Efter Hong Kong begav vi oss ut på ett par långa tågresor som tog oss till Wenzhou i östra Kina. Staden var ganska trist och efter två nätter där tog vi bussen ut på landsbygden i Taishun-området, för att kolla på fina broar. Området är känt för sina många s.k. vind- och regnbroar – övertäckta broar, ofta hundratals år gamla, där man kan få skydd mot väder och vind. I många byar fungerar de som tempel också, med små statyer och brinnande rökelser. För en billig penning kan man hyra en liten minibuss med chaufför och fräsa omkring och spana in dem.

19 maj 2010

Kina del 5 – Hong Kong






Några kvällsbilder från Hong Kong, där vi stannade fem nätter, vårt längsta stopp. Jämfört med Kinas inland är det dyrare och lyxigare i Hong Kong. I och med att fler människor kan engelska är det också mycket enklare att vara turist här. Allt är mer välordnat. Men inte alls lika spännande. Fast det var kul att se denna kompakta stad ändå. Jag tillbringade 1,5 dag på hotellet med magsjuka också. Ska man ändå kräkas, kan man ju lika gärna kräkas med utsikt från 25:e våningen.

18 maj 2010

Kina del 4 – Dongguan








I Dongguan i södra Kina kan man shoppa sig fördärvad om man är på det humöret. I denna stad produceras mer prylar än i hela Vietnam och det finns en miljon lediga fabriksjobb för den som är sugen på att flytta dit. Om man inte vill få för tung ryggsäck under resten av resan är det dock bäst att bege sig till New South China Mall. Detta gigantiska köpcentrum öppnade 2005 och var störst i världen, som en liten stad med hus i flera våningar, kanaler, gångstråk och nöjesfält. Problemet var dock att nästan ingen ville hyra lokal här och nu fem år senare står hela rubbet i princip öde. Bara någon enstaka liten butik och en McDonalds vid entren är fortfarande vid liv. Städare och parkarbetare knallar runt och håller hela området rent och snyggt. Mycket fascinerande plats. Här finns en artikel med fina bilder, för den som vill se mer.

17 maj 2010

Kina del 3 – Yangshou







På väg söderut tog vi en dag i Yangshou. Det är en väldigt turistig stad och man ser även många västerlänningar här, något som är ovanligt på de flesta andra platser i Kina. Det alla har kommit hit för, är att titta på de sagolika sockertoppsbergen.